Vi har nu tagit oss till vår sista anhalt på den här resan, Tarangire National Park där vi bor i en så kallad tented lodge. Här bor vi i tält som är placerade mitt i parken. Fast att kalla det tält är kanske lite missvisande. Jämför man med vad man normalt tänker på när man pratar om tält så är det inte precis vad jag sitter i nu, för här har jag både toalett och dusch. Det är ändå häftigt vad nära man kommer naturen och lite tidigare sprang två dik-dikantiloper (den minsta av alla antiloper) förbi mig, alldeles intill tältet.
Tarangireparken är känd för sina stora hjordar av elefanter och sina baobaträd. Baobaträd kallas också för uppochnedvända träd eftersom när de inte har några löv så ser grenverket ut som rötter. Baobaträden är Afrikas största träd och kan bli mer än 1000 år gamla. Det är inte för inte som parken är känd för sina elefanter heller. För där bland baobaträden har vi sett mängder av elefanter. Små och stora, honor och hanar. Det blev dock lite nervöst där i bilen ett tag när vi stod och spanade ut mot två hannar. De började nämligen bråka med varandra.
Till en början blev vi ganska fascinerade av att se de två stora elefanthannarna trycka sig mot varandra och försöka få in en stöt med betarna mot sin motståndare. Den ena visade sig dock vara lite starkare än den andra som hade förlorat halva sin bete. När han tryckte till ordentligt så gick det med en väldig fart och plötsligt var de alldeles intill bilen och då blev det bråttom. Trots att det hjärtat tog några extra slag när de stora och kraftfulla djuren närmade sig vår bil var det en av de häftigasteupplevelserna under veckan.
Man inser verkligen vad stora de är och vilken kraft de besitter, fastän de oftast inger ett sådant lugn när de tyst strövar förbi och slänger lite sand över sig eller äter sitt gräs. Det var mysigt att somna igår till alla ljuden av syrsor och vad nu som kan passera. Alldeles innan jag somnade igår så hörde jag dock någon typ av morrande nerifrån dalen och något som skrapade mot tältduken…
//Maria